Resumé av mitt engagemang i "kattvärlden"
... 1977- 2023

I år - 2023 - är det 45 år sedan den första kattungen föddes här. Året innan min uppfödning startade (1977) köpte jag min första birma - Sinh Raga af Silverbäcken - [ Kickan ] och blev samtidigt medlem i Birmasällskapet.

Efter ett besök på Västerås Kattklubbs propagandautställning blev jag fast vid en bur innehållande en helt ljuvlig - fyra månader gammal - brunmaskad birmakille. Namnet var van Santens Mephistopheles. Tyvärr var han redan såld till Norge. Det innebar att jag redan samma dag började leta en likadan kisse. En brunmaskad hane ville jag alltså ha ...

Fick tips om Jan Högberg - med stamnamn af Silverbäcken - där det skulle finnas kattungar till salu. Till saken hör att det inte var helt lätt att hitta en birmakatt på 70-talet. Det föddes inte på långa vägar så många som nu - och efterfrågan var stor.
Men - tur ska man ha - Kickan var ett "återbud". Jag tror att det var ungefär vid Påsk 1977 som jag kom hem med min allra första birma. Hane ? ... nej, det blev en hona! Men brun var hon.

Jag gick med i Västerås Kattklubb och "lurades" att ställa ut på deras nära förestående utställning. Jag visste inte ens om jag köpt en utställningsbar tjej. Men, utställd blev hon, och slutade med ett Excellent 3 i en klass på 5 ungdjurshonor. Vinnaren hette Cheaptrills Janis - mycket vacker i mina ögon.
Året därpå - på VRKs utställning 1978 - gjorde jag mitt första "jobb" på utställningssekretariatet. Därefter blev det många sekretariat - inte bara hos den egna klubben. 

Registrerade stamnamn
Det blev aktuellt att registrera stamnamn eftersom intresset för egna små kattungar var väckt. Den 27 mars 1978 står det på mitt stamnamnsbevis. Namnet kommer från området jag bodde på - Skogshöjden.
Min Kickan var inte någon bra avelshona. Parningen med IC Salwana Chetu slutade i kejsarsnitt - och en enda kattunge ... som jag naturligtvis inte kunde skiljas från ...
Skogshöjdens Aisha stannade hos oss i 16 år och visade sig vara en mycket bättre avelshona än sin mor. Kickan kastrerades och blev istället utställd ett antal gånger. "På den tiden" duggade verkligen inte utställningarna tätt. Kanske var det totalt 10 utställningar under ett år - över hela landet. En Grand Internationell Premier blev det ändå.

Invald i klubb- och rasringsstyrelse
I skarven 70-/80-tal valdes jag in i Västerås Kattklubbs styrelse vilket resulterade i engagemang i arrangerandet av utställningar. Tidigt blev jag också redaktör för klubbtidningen Våra Missar. Jag valdes även in i Birmasällskapets styrelse. Först som informationssekreterare och sedemera vice ordförande och ordförande. Under många år var jag även redaktör för Birma Aktuellt. Det var före datorernas tid - vilket innebar att tidningen inte var något mästerverk precis. Men det var roligt.

SVERAK
Några år i SVERAKs Besvärsnämnd har det blivit, och slutligen två och ett halvt år som förbundstidningens redaktör. Under den tiden hette tidningen KattJournalen och utkom med 4 nummer per år.
Samtidigt med "SVERAK-perioden" hjälpte jag till med utskrift av birmastamtavlor. Då fanns inga eminenta dataprogram, som enkelt löste stamtavleutskrifterna. De skrevs helt enkelt "manuellt" på skrivmaskin - stamtavla för stamtavla. Idag är det knappt någon som vet hur en skrivmaskin funkar.

Kontrollavel
Redan 1985 ansökte jag om tillstånd för kontrollavel på birma. Anledningen var att jag ville ha tabbymaskade birmor. Då hette det "experimentavel", vilket gjorde att det i en oinvigds öron lät lite suspekt. Man ändrade senare till dagens benämning - kontrollavel. Tyvärr resulterade inte detta i någon tabbybirma - istället fortsatte min avel via en svart hybrid - Skogshöjdens Jamina - till brunmaskade dottern - Skogshöjdens Mouche - och fram till idag, där linjerna fortfarande finns kvar.
Under hösten 1986 importerade jag från England den allra första, svenskregistrerade tabbybirman. Namnet var Julipaul Justin. Han blev 21 år och 4 månader gammal. Hos oss föddes sedan den första svenska tabbybirman - Skogshöjdens Nalle Puh, som blev 17 år gammal. Så småningom föddes även den första tabbybirma som blev Årets Katt i SVERAK - PR & EC Skogshöjdens Outsider.
De tabbymaskade var egentligen inte "planerade" i England. Istället hade man tagit tillvara en avkomma efter en oplanerad parning mellan perser (troligen) och birma. Paret Chris och Shirley Stanton fortsatte sedan aveln på de tabbymaskade - bl.a. föddes Justin hos dem i Oxford. Men färgvarianten var ännu inte godkänd. Varken inom förbundet i England eller i FIFe.

De tabbymaskade birmorna godkändes inom FIFe 1990. Samma år blev Skogshöjdens Va´va´ den första tabbymaskade birma som tog titeln Champion. (I Sverige var hon först - och kanske i hela FIFe). Hon tävlade ett par gånger därefter, och erövrade 2 x CACIB, men tyckte inte om utställningar, så hon behövde aldrig ta sitt sista cert till Internationell Champion. Va´va´, som kallades Randan - stannade hos oss i nästan 18 år.

Bok om birmakatten - "Birmaboken"
År 1996 gav jag ut en bok om Helig birma - BIRMABOKEN. Den är sedan länge slutsåld. Den 28 november 2004 utkom en "uppföljare" - eller snarare en uppdaterad tidningsvariant - "Helig birma - katten man minns! Även tidningsvarianten är slutsåld.

År 2012 utkom en ny, uppdaterad, bok.

Ny kontrollavel
År 2000 stod jag och vägde mellan att sluta med avel ... eller starta en ny kontrollavel. Anledningen var att jag upplevde det som svårt att hitta lämpliga avelspartners till mina honor. Jag tyckte också att birman tappat en del egenskaper de hade haft tidigare, nämligen pannor och hakor. Vad det blev? Jo, en ny kontrollavel ... och ännu en ny 2001. Dessa två kontrollavelslinjer startades med perserinparning i två olika linjer.
Några hade farhågor om att perserinparningen skulle ge alltför "platta", korta nosar. Men med den tidigare kontrollaveln som referens och vetskapen om att det är den längre och smalare huvudformen som är dominant över den korta och breda, så var jag inte speciellt orolig för den saken. Det visade sig också redan i första hybridgenerationen att perserns "stop" var ett minne blott. Redan i första birmagenerationen lyckades jag sedan få en birma med så korrekt vitfläckighet att en Europa Champion-titel togs. Katten - Skogshöjdens Indigo Gold blev pappa till tre av våra avelshonor i olika kombinationer.

Mitt utställningsintresse är inte så stort, men jag ska försöka att åka på en och annan utställning framöver - mestadels när det arrangeras i närheten av där jag bor.
Under några år var jag medlem i Dalälvskatten där jag från sista numret 2012 samt 2013 och 2014 layoutat klubbens medlemstidning. Under en period gjorde jag även Nerikes Kattklubbs klubbtidning. 

Avslutar mitt engagemang
Sedan 2017 har jag skött Västerås Kattklubbs hemsida, men i september 2023 kommer jag att avveckla mitt sista uppdrag i kattvärlden.
Jag tror att jag under alla år har haft något uppdrag i klubbar, rasring och SVERAK. Från 1978 till 2023 blir då hela 45 år. Det borde räcka!
Eventuellt kommer det att bli någon mer kull ... och en och annan utställning!