JUBILEUMSUTSTÄLLNING 1996
 

Så har då vår länge planerade JUBILEUMSUTSTÄLLNING ( 20 år ) gått av stapeln. Dagen efter utställningen, den 1 september stod också Birmasällskapet som värd för ett efterlängtat birmaseminarium. Ganska precis etthundra (100) deltagare kom ... lyckat alltså!

Den 31 augusti invaderades Örebro av birma- & huskattutställare från stora delar av Sverige, Norge och även Finland. Besökare kom också från kontinenten.

Efter flera månaders förberedelser, och en hektisk sista månad, kunde några av oss ta curlinghallen på Trängens IP i besittning fredagen den 30:de. Bord och burar hade körts till hallen redan under torsdagen. Burarna kom i två omgångar från Västerås Kattklubb och Mellansvenska Kattklubben. Även NerKs burar gick åt. Den som såg till att burarna hämtades och kom på plats var Lennart Westman.

Borden hade hyrts på två ställen i Örebro genom Eva Porat och Lars-Erik "Putte" Pedersen. Jag måste få nämna att denne "Putte" är en alldeles sjusärdeles trevlig kille. Trots att han inte äger en endaste liten birmakatt (han har istället några fina skogisar), så jobbade han som en slav i flera dagar. Utan honom tror jag inte att det hela skulle ha klaffat överhuvudtaget. Inte nog med att han jobbade - han var trevlig hela tiden dessutom. Tack "Putte" (Du är min ögonsten).

Under fredag eftermiddag hade ett litet, men naggande gott arbetsgäng samlats i hallen för att bygga hela utställningen. Och när klockan var 22.30 kunde Lisa Karlsson och undertecknad (KZ) lämna nämnda hall som sista personer. Egentligen var vi bjudna till lite grillmat på kvällen, men både huvud och kropp sa ifrån - sängen hägrade.

Redan klockan 06.00 på lördagsmorgonen var Lisa och jag tillbaka i hallen för att ta emot den hyrda bussen med Lotta Westman och all mat med tillbehör, som skulle portioneras ut under de två dagarna. Under bägge dessa dagar jobbade våra värdinnor Lotta, Åse Bäckman och Monica Syrén så svetten lackade. På söndagen skulle de servera mat en gång, och kaffe två gånger till 100 seminariedeltagare. Detta fungerade alldeles utmärkt.

Nåväl, utställnings första veterinär, Viveca Eriksson, tillika medlem i Birmasällskapet anlände i god kondition (nåja, lite stressad var hon), klockan 06.30 och incheckning av funktionärernas katter kunde börja. Klockan 07.00 fanns ännu en veterinär på plats och allt kunde ta sin början. Besiktning och incheckning verkade att flyta bra och klockan 09.15 kunde vår dåvarande ordförande Jan Högberg inviga utställningen med ett litet anförande.

Då bedömningarna startade fick våra domare en liten "förövning" i bedömning av birma. Varje ordinarie domare fick varsin träkatt att bedöma. Där fanns brunmaskad, blåmaskad, bruntabby, blåtabby, sköldpadd och röd birma vackert målade av våra norska vän Turid Botten. Dessa träbirmor stod sedan som dekoration på domarborden under hela utställningen. Själv blev jag så förtjust i den blåtabbymaskade katten att jag köpte den. Jag har alltså köpt en blåtabbymaskad birmahane - något jag önskat mig ända sedan min gamle Julipaul Justin blev kastrat. Denna "av Ontario-katt" är nu ett dekorativt inslag i mitt hus. Han är väldigt liten i maten, fäller inte hår och strilar inte - vad mer kan man önska? Nåja, han kunde vara keligare ...

Så var det igång ...
Utställningen hade tagit sin början och alla domare var satta i att göra ett inte avundsvärt arbete. Det måste ha varit mycket svårt att välja vinnande katter bland alla fina birmor och huskatter. Ordinarie domare var Karina Bjuran, Janka Lund, Anne Veland, Raymond Saetre, Jörgen Jensen och vår egen Jan Högberg.

Som ett litet extra inslag hade vi bedömning i s k "sidoklasser". Dessa sidoklasser var "huvud", "sockor & kilar" samt "typ, kropp & svans". För bedömning av dessa sidoklasser hade vi inbjudit två domarelever att döma. Dessa två var Susanne Sohlberg-Karlsson och Ulf Pettersson. Susanne är själv inte uppfödare på rasen, utan ägnar sig åt skogkatter. Ulf däremot, är relativt nybliven uppfödare av birma. Han fick förresten en kull birmaungar bara ett par dagar efter utställningen.

Kullklass
Ett ganska nytt inslag på våra utställningar är "kullklass". Här hade många kullar anmälts till bedömning - och vem var väl lämpligare som domare än Gun Berg Pettersson - van birmadomare sedan många år tillbaka. Att döma jämnhet och kvalitet på en kattungekull, där dessutom åldern på kullarna varierade mellan drygt tre månader och upp till knappt nio månader kräver sin kvinna. Gun kom här fram till att en av de yngsta kullarna hade den jämnaste kvalitén.

Utställningens äldsta

Jag kan inte undgå att nämna utställningens "Grand Old Lady" - Rosenkorsborgen Elita Queen. Dagarna innan utställningen fyllde hon 15 år. Elita Queen, eller "Liten" som hon kallas tog titeln Europa Champion vid 11 års ålder. Även det en bedrift. Enligt den domare som hade att döma vuxna brunmaskade katter - Karina Bjuran - var "Liten" en god kandidat till BIV-titel, men fick vika sig för en annan vacker, men mycket yngre dam - EC Grazette´s Koh-I-Noor. Bland de nio veteranhonorna kom dock "Liten" på en god 2:a plats.

Utställningens olika funktioner

Sekretariatet hade fått ett par utmärkta medarbetare i Kerstin Sjölund Eriksson och Tove Hagman. Dessa arbetade troget hela dagen i det trånga utrymme som skulle föreställa sekretariat. Inte nog med att det var trångt - det var varmt också.

Även prisrummet var i minsta laget, speciellt med tanke på att det väl aldrig tidigare varit så mycket priser till våra birmakatter. Förutom de söta blå/gula minneskokarderna, som delades ut till samtliga utställda katter, fanns en stor mängd skänkta priser. Vad sägs om nästan 350 (TREHUNDRAFEMTIO) priser skänkta av uppfödare, plus alla sponsorpriser till "bästa-katter", förutom alla certifikat- BIV- & Domarens bästa-kokarder. Prisrummet bemannades till största delen av Anneli Koppel och Karin Eriksson. De hade hjälp av ett antal "springare", som såg till att denna mängd av kokarder och övriga priser hamnade på katternas burar.

I den kombinerade informationen / birmaboden / entrén var det hela tiden full rulle. Där huserade Solweig Westman och hennes dotter Jenny, samt Helena Ekman och Riitta Svensson. Ett ganska stort antal besökare betalade inträde och många - både besökare och utställare - köpte "birmagrejor". Enligt Solweig såldes det diverse artiklar för över 10 000 kronor. Dagen till ära hade en ny "jubileums T-shirt" tagits fram. Dessutom fanns en ny "miljökasse" med birmamotiv. Dessa två artiklar finns nu även att köpa i ordinarie Birmaboden.

Saniteten sköttes av Märtha Nyberg och Elisabet Karlsson. Lokalen förfogade endast över två toaletter, och en handikapptoalett, och trots det stora antalet församlade människor verkade det att räcka till.

Övrig försäljning

Som tack för ett stort nedlagt arbete, både före och under utställningen, var Eva Porat enda försäljare av kattillbehör och hade därför en stor och välförsedd monter i ena änden av lokalen. Där såldes också undertecknads "Birmaboken", som hade första utgivningsdag denna dag. Eftersom Birmasällskapet är en "fattig" rasring, fanns inte utrymme för några utsvävningar i ekonomin. Eva hade därför tagit på sig ansvaret att inkvartera våra inbjudna domare i hennes föräldrars herrgårdsliknande hus utanför Örebro. Tråkiga hotellrum torde vara vardagsmat för våra domare, varför vi hoppas att detta alternativ var en trevlig omväxling.

Utställningen tycktes fungera
Utställningen flöt som de flesta utställningar gör, förhoppningsvis utan några större fadäser vad gäller det organisatoriska. Det fanns de som klagade på värmen, men den kunde vi tyvärr inte göra speciellt mycket åt, eftersom det rådde en kvav värme även utomhus.

De olika klasserna var stora, med en enorm konkurrens. Nämnas kan att utställningen innefattade 88 (åttioåtta!) bruna, 75 (sjuttiofem!) blå, 12 choklad, 9 lila, 7 röda, 1 creme, 7 brun(svart)sköldpadd, 6 blåsköldpadd och 1 chokladsköldpadd. Bland tabbyvarianterna var följande anmälda; 11 bruntabby, 14 blåtabby, 3 chokladtabby, 2 rödtabby, 2 cremetabby, 2 brunsköldpaddtabby och 1 blåsköldpaddtabby. Detta blev totalt 241 birmor ! Tävlande i veteranklass var 12 stycken, avelsklass 13, uppfödarklass 8 och kullklass 9. Huskatterna var 15 stycken, där en av dem även tävlade som veteran.

De specialinrättade sidoklasserna hade också ett stort antal tävlande. Sidoklass "Huvud" 26 anmälda, "sockor & kilar 18 och "typ, kropp & svans2 27 anmälda katter. Inom respektive sidoklass delades det på honor och hanar, vuxna och ungdjur / juniorer. Bland de vuxna katterna räknades okastrerade och kastrerade.

Ursäkta alla svart/vita bilder - men "på den tiden" togs alla bilder i sv/v för att göras bäst rättvisa i tryck !

Alla värda sin placering
En sådan här gång, då konkurrensen är knivskarp, är det inte bara den vinnande katten i respektive klass som ska ha ära av sin placering. Många gånger är det endast en liten detalj som skiljer ettan, tvåan och trean åt och domarna hade säkert ett drygt arbete att välja varje klassvinnare. Vi hoppas därför att alla utställare var nöjda med sin katts placering efter att ha lyssnat till domarens motivering till varför den ena katten valdes framför den andra.

Totalt sett måste detta ändå ha varit största delen av Sveriges, Norges och i viss mån Finlands grädda av vackra birmakatter. Då det gäller Finland så kom den enda finska deltagaren, en vacker blåtabby hona, tillika världsvinnare, till panel.

Panel och avtackning
I samband med utställningens avslutande - panelen, avtackades vår avgående ordförande Jan Högberg. Som väl de flesta vet vid det här laget, så var Janne en av de mest aktiva vid bildandet av Birmasällskapet för 20 år sedan. För detta tackar vi honom alldeles speciellt. Utan hans engagemang för så många år sedan, kanske vi inte hade haft denna stora sammankomst av birmakatter idag. Både Janne och övriga "panelhönor", fällde en liten tår vid överlämnandet av blomma och present i form av inramad fotoförstoring på Janne själv med birmakatt i famnen och hund vid fötterna. En perfekt bild - så uppfattar vi väl alla Janne.

Många hjälpsamma händer

Efter utställningens slut var det många utställare som snyggt och prydligt hjälpte till att plocka ner både bord och burar. Tack alla som hjälpte till! Detta underlättade en hel del för oss som skulle ställa hallen iordning för ännu en dag i birmans tecken - seminariet.

Tidigt på söndagsmorgonen var vi tre muskellösa fruntimmer, som försökte få ordning på hallen. Bord och stolar till 100 personer skulle ställas ut - och sopsäckarna från föregående dag skulle släpas ut. Hela hallen skulle dessutom sopas. Sopsäckarna var ett kapitel för sig. Kerstin Heed, som normalt sett inte behöver så mycket muskelkraft i armarna - hon klipper hår till vardags - slet med de tunga säckarna, som vägde bly! Efter någon timme kom förstärkning i form av allas får "Putte", och övriga säckar förpassades till sopcontainern.

Som nybliven - tillfällig - ordförande för Birmasällskapet, känner jag mig stolt över att kunna säga att "birmafolket" är en samling med fin sammanhållning och trevlig kompisanda. Det visades inte minst under dessa dagar. Att dessutom så många utställare kom med sina katter, och gjorde utställningen till något att minnas i framtiden är något att skryta med inför andra rasringar. Med detta kan vi kanske visa att det verkligen är möjligt att arrangera internationella utställningar med endast en ras, förutom allas vår huskatt.

Till sist ...

... vill jag säga att jag personligen är mycket nöjd med resultatet av vem som blev utställningens bästa vuxna, okastrerade katt, nämligen EC S*Grazette´s Koh-I-Noor. Under flera år har hon, genom sina utställningsresultat, visat sig vara en mycket vacker birma. År 1992 blev hon Årets Katt inom SVERAK - alla kategorier. Bästa vuxna birma inom Birmasällskapet blev hon 1993 och 1995. Under 1994 födde hon en kull kattungar, varför hon inte kunde prestera några utställningsresultat. I år, 1996, ligger hon bra till på Birmasällskapets 10-i-topplista, trots endast 4 utställningar. Koh-I-Noors allra sista framträdande som fertil katt, krönte hon med att bli Birmasällskapets jubileumsutställnings BIS Vuxen !

TEXT: Kerstin Zimmerman

FOTO: Margaret Hallman & Kerstin Zimmerman

Tidigare publicerat i Birma Aktuellt nr. 4, 1996